Trädgård

Grönt är skönt

20170617_113409Nu är det gott att leva. Trädgården är lummig och grön och överallt fullkomligt exploderar det av knoppar som tittar fram, blommor som redan blommar och spenat som väller ut över pallkragekanten. Det enda som är tråkigt med det hela är att det går alldeles för fort. Min ena Rhododendron, den vita, blommade och blommade över på bara några dagar under det allra värsta regnovädret så jag hann aldrig med att njuta av den. Den lila har dock stått längre så den har jag hunnit med att njuta av, som väl är.

20170617_113415

20170617_113412

20170617_132932
Snart blommar Pionerna.
20170617_133617
I min ”Fyrverkerirabatt” blommar snart min frösådda Lejongap.
20170617_133140
Snart är det dags att samla in blomsterklasarna på Flädern och göra saft.

20170617_133525

20170617_113504
Busk-krasse.
20170617_113340
En Iris tittar fram mitt i buskarna. 
20170617_133206
Jag skördar spenat nästan varenda dag för den växer verkligen så det knakar.
20170617_133151
På den här sidan av trädgården kommer jag snart också kunna skörda massa gott.
20170617_115010
I år överraskade en Fingerborgsblomma med att dyka upp bredvid bersån. (Får dock hålla uppsikt över hunden så han inte tar sig en smakbit av blomman som är giftig.)
20170617_133035
Någon sorts Nejlika dök i år helt oväntat upp mitt i en av mina stenmurar.

Det är nu det händer. (Och tyvärr redan vänder, som en granne sa till mig i morse. Fast det vägrar jag att tänka på. Då blir det för deppigt. Vår bästa tid är nu och flera månader framåt. Så det så.) Det är nu som jag faktiskt kan gå och beundra det jag åstadkommit hittills i trädgården i år. Det allra värsta ogräset rensade jag tidigt i våras så jag behöver bara rycka upp något enstaka ogräs här och där när det tittar upp. Det mesta är utplanterat i rabatterna och de flesta fröerna som jag direktsådde har grott och börjat växa upp. Trädgården är för tillfället välklippt och fin (tack vare min sambo) och för en gångs skull är jag ikapp med det som ska göras. Därför ska jag nu passa på att njuta av min trädgård i väntan på skörd och alla måsten som snart står för dörren igen.

/Viktoria

Trädgård

Drömmen om en berså

Snö
Det var mitt i smällkalla vintern när tankarna om att ha en berså på den här platsen satte igång.

Många av oss har haft den stora lyckan att på sommaren få sitta i en berså och dricka saft och äta sju sorters kakor medans humlorna surrar runt omkring en. Den lyckan hade även jag i min barndom. När jag blev med trädgård så började jag ganska så snabbt att drömma om att återigen få uppleva det och skapa vår alldeles egna berså. Nu är vi nästan där.

Thuja
Just här ville jag ha bersån och kampen blev tuff mot Tujan som stod där.

Vår trädgård anlades på 70-talet och det finns ganska så många tecken på det kvar. Då tänker jag framför allt på barrväxter så som Tuja och Ädelcypress. Just Tuja fanns det, när tankarna på en berså startade, många av och dessa hade fått växa fritt utan att någon gjort någonting med dem och de såg för hemska ut. Det första vi fick göra var att skära ner och gräva upp ett par stycken som stod precis på den plats där jag ville ha vår berså. Det var ingen enkel historia då rötterna blivit gigantiska!

Efter att min sambo grävt i flera dagar, och fått upp nämnda eländiga rötter, var det dags att att få till själva sittplatsen. I jorden, där Tujorna stått, hittade han massor av stora stenar så dessa fick bli själva kanten. På marken lade han markduk, pusslade ihop stenkanten och fyllde bersåns ”golv” med småsten.

När det stora tunga jobbet var gjort var det dags för mig att träda in och göra det roliga, nämligen baka in bersån med grönska. Det jobbet är inte riktigt klart än utan det ska jag fortsätta med den här sommaren. Vi har exempelvis ingen syren vid bersån och en berså utan syren, det går väl ändå inte? Sedan tidigare fanns det stora Strutbräken, en ek som är helt inklädd i en mycket gammal murgröna samt en mycket fin Fläder. Något som också sprider sig ordentligt i trädgården är någon sorts Näva, så det har vi gott om runt bersån. Förra året planterade jag bland annat Lavendel i en bergskreva i direkt anslutning till bersån och jag anlade också en rosenrabatt precis bredvid.

Utsikt
Utsikten från bersån.

Planeringsstadiet tycker jag är fantastiskt roligt. Att fundera på hur man vill att det ska se ut och läsa på om vad som kan passa på platsen. Jag tror ungefär att jag vet hur jag ska ha det. Fortsättning följer, alltså.

/Viktoria

Trädgård

Små drömmar som går i uppfyllelse

Som trädgårdsägare har jag många drömmar och planer. Som jag skrivit innan, en trädgård kan man inte skynda på, så vissa saker kommer dröja längre medans andra går att genomföra lite snabbare. Jag drömmer exempelvis om att mina rosenbågar ska digna av rosor i överflöd, men eftersom jag satte upp bågarna och planterade rosorna förra året så lär det dröja några år innan just den drömmen slår in.

Pallkragebygge
Här pågår pallkragepyssel.

I helgen gick dock två andra drömmar i uppfyllelse på en och samma dag. Vi har en förfärlig kompost i ena hörnet av trädgården som ingen har tagit hand om. Den är så stor att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja för att ta hand om den och istället har den ignorerats och bara fyllts på med mer. (Som tur är så är den gömd bakom träd och buskar så varken vi eller grannarna behöver se så mycket av den.) Det finns säkert fin jord under men den behöver en paus och lite omtänksamhet för att minska i storlek för att jag ska kunna ta tillvara på jorden. Jag har därför, ett bra tag nu, velat ha en mindre kompost där jag kan göra rätt från början och kanske avlasta den andra komposten ett litet tag. Så i helgen fick vi äntligen satt upp den. Det blev en enkel anordning av pallkragar och med en liten lucka nertill. Jag är så nöjd så.

Kompost
Den nya lilla komposten ligger i anslutning till trädgårdslanden.

Den andra drömmen som gick i uppfyllelse var att jag fick satt upp pallkragar som jag ska odla i. Jag har sedan tidigare två trädgårdsland men ville ha en pallkrage för att jag då kan börja odla tidigare där. Så roligt det ska bli!

Jord
Det gick åt massor av jord.

Jag fick också  gjort en hel del annat under helgen. Jag rensade ogräs i alla rabatter, bättrade på gräsmattan, klippte ner en hel del perenner samt krattade löv. Just kratta löv lär jag nog få göra många gånger till innan jag fått upp allt.

Citronmeliss
Under en hög med löv hade citronmelissen börjat växa.

Nära ett av trädgårdslanden, längs med en bergvägg, växer varje år mängder av citronmeliss under sommaren. Där låg en rejäl hög med löv som jag krattade undan och så glad jag blev när jag såg att citronmelissen redan börjat växa till sig. Kanske var det dumt att ta undan löven, det kan ju bli kallare ute många gånger till, men jag kunde inte hejda mig när jag såg det fina gröna och kände den starka goa doften av citronmelissen.

/Viktoria

Hungrig
När går det att skörda något som man kan äta?
Trädgård

Vårlängtan

Prins Claus
Bägarkrokus Prins Claus.

Vi skriver den 19 mars och äntligen, ÄNTLIGEN, kan vi ana att våren är på ingång. Runt om i trädgården har krokusarna slagit ut, tulpanerna jag satte i oktober har växt 6-7 centimeter, hasselpollen finns i luften och allergin har gjort sig till känna. Jorå, visst känns det allt lite som vår! Även om vi nog får flera bakslag innan den riktigt kommer, den är ju så förbaskat förrädisk den där våren, men det verkar i alla fall som att det går åt rätt håll.

På min fönsterbräda har basilikan (Emily & Rosie) tagit fart, tomatplantorna (Tiny Tim) börjar bli fina och Lejongapen tittar upp. Hittills har jag börjat förkultivera Dahlia (Showpiece Mix), Praktsalvia (St. John´s Fire), Blomstertobak (Grandiflora), Backnejlika (Brilliancy), Balsamin (White), Blomkål (Early Snowball X), Pastellakleja (Songbird Robin), Atlasblomma, Pumpa samt några Luktärter. Resten av fröpåsarna får vänta åtminstone till månadsskiftet!

/Viktoria

Förkultivering
Förkultivering pågår!
Trädgård

Förkultivering och omplantering

Omplantera3
Tomatplantor och Dahlia.

Så fick jag då äntligen lite energi att plantera om mina sticklingar som stått och gottat sig under växtbelysning, och på värmematta, här i köket. Snön som föll förra helgen fick mig att bli lite deppig och lusten till att plantera försvann under några dagar. Natten till igår försvann dock all snö och idag är himlen klarblå och solen skiner så då var det ett utmärkt tillfälle att gå ut till min trädgårdsbod.

Omplantera
Det växer väldigt fort under värmelampan.

Planterade om några små tomatplantor (Tiny Tim), basilka (Emily & Rosie), Dahlia (Showpiece Mixed) och Lejongap som jag satt av insamlade frön min färgsprakande Lejongapsrabatt.

Tomatplanta
Många tomatplantor blir det. Här i en burk från Grekland.

Min plan för framsidan på huset är att jag ska ha ett färgtema i rött och vitt till sommaren. Påbörjade detta projekt redan förra året då jag satte röda klätterrosor och i september satte jag omkring 150 olika tulpanlökar i rött och vitt. Min sambo har hjälpt mig att gräva en ny rabatt där färgskalan också ska vara röd och vit så idag satte jag frö till ett par av blommorna jag tänkt ha där, Blomstertobak (Grandiflora) och Balsamin (White). De röda sorterna har jag inte satt än.

Passade på att plantera några pumpafrön också samt Atlasblomma och Backnejlika (Brilliancy).

Fröer
Några av fröerna jag tänkt sätta i år.

Nu är det hög tid att få ner många av de olika fröerna i jorden. På väggen har jag en almanacka där jag gjort rader under varje månad för det som ska förkultiveras och det som ska sås direkt på friland.

Imorgon blir det nog till att plantera lite mera. Har du börjat förkultivera än?

/Viktoria

Okategoriserade · Trädgård

Två plantertanter har fröbytarlunch

plantertanter

Det här är min vän Josefin. Hon är också en riktig plantertant. Hemma hos henne finns det alltid gigantiska pelargoner, sticklingar som tittar upp på varenda fönsterbräda och gröna grenar som hon hittat längs vägen när hon promenerat någonstans.

Med Josefin kan jag prata hur mycket som helst om odling. Och fnissa! Ibland nämner någon av oss någon trädgårdstanke den har och så skrattar vi högt över vår nördighet. Då och då gör vi små trädgårdsutflykter och det brukar sluta med att vi kommer hem och lastar ut alldeles för mycket grönt ur bagageluckan. Fast, kan det egentligen bli för mycket grönt?

Just den här gången blev det byte av Spenat (Viking), Polkarödbeta (Chioggia), Stjärnflocka, Rosenskära, Pumpa, Atlasblomma och lite andra fröer som vi samlat på oss i våra trädgårdar.

Har du någon trädgårdsvän som du brukar byta fröer med?

/Viktoria

plantertanter
Här pågår fröbyte!
Trädgård

Grön rehabilitering

Vad gör du på din fritid då? frågade han.
Jag förstod inte frågan. Vad menar du? svarade jag.
Ja, har du någon hobby?
Hobby, vem har tid med något sådant? Jag jobbar ju!

Jag hade motvilligt gått med på att gå till läkaren. Eller snarare blivit tvingad, om sanningen ska fram. Hjärtat rusade, öronen susade, synen försvann, mitt minne fungerade inte, jag tappade bort ord. Jag jobbade alldeles för långa dagar och hade helt rationaliserat bort fritiden. Sov gjorde jag omkring fyra timmar per natt. Vem kan sova när man då har tid att svara på alla mail? Varenda kvart av mitt liv var inrutad i ytterst noggrann planering. Hur tog jag på mig kläderna snabbast? Hur snabbt kunde jag promenera till jobbet? (Jag promenerade inte på slutet, jag sprang.) Hur handlar jag snabbast? Äta, hinner jag verkligen det? Jag höll i möten på jobbet och när jag kom ut från möteslokalen mindes jag ingenting. Jag var på huvudkontoret i Paris och höll i en presentation men minns ingenting av mina tre (eller var det fyra?) dagar där.

När frågan från doktorn kom tyckte jag nog allt att han var lite dum. En kvinna som satsar allt på karriären har inte tid för någonting annat. Att träffa vänner var oerhört stressande, då behövde jag ju lämna jobbet i tid. Efteråt mindes jag aldrig något om vad vi pratat om.

Det tog drygt nio månader av sjukskrivning innan jag sov en hel natt för första gången. Jag sprang runt i min lägenhet på dagarna som en hamster i ett hamsterhjul. Rädd för att jag missat eller glömt något. Jag hoppade högt vid minsta lilla ljud. Jag kunde ibland inte duscha för jag mindes helt enkelt inte hur jag satte på duschen. På promenad i mitt närområde kunde jag helt plötsligt glömma var jag var och inte hitta hem.

Ett år in i min sjukskrivning flyttade jag ihop med mannen i mitt liv. Den mest kärleksfulla och omtänksamma man någon kan drömma om. Det var underbart, men faktiskt också förknippat med ångest. Min utmattningssyndrom gjorde att jag på något sätt tappade bort min identitet. Vem var jag utan mitt jobb? Vem var jag när jag inte längre var stadstjejen som jobbade massor, med mina högklackade som alltid klippertiklackade när jag rusade fram längs asfalten. Nu skulle jag ta steget och flytta 20 minuter utanför stan.

Till huset hörde en bergstomt på 1100 kvadratmeter. Det stressade mig i början. Så mycket att sköta och ta hand om. Skynda, klippa gräs, gräva, skynda… Sakta men säkert fann jag dock något mycket större i det hela. Det blev min gröna rehabilitering. Det gröna kan du inte skynda på. Det tar den tid det tar. Att ha händerna i jorden och lorta ner sig är underbart. Att rensa ogräs är mindfulness. Då kan jag, oftast, stänga av allt annat. Alla tankar som rusar, alla måsten som jag inbillar mig att jag fortfarande har.

Så här två år senare sover jag fortfarande dåligt. Jag har kronisk värk i mina muskler, är fortfarande så ljudkänslig att jag har öronproppar när jag åker buss och jag reagerar oerhört starkt på minsta lilla sak som stressar mig. Då är det som om jag sprungit ett maraton. Det tjuter i mina öron konstant (stressutlöst tinnitus) och jag glömmer fortfarande saker. Vissa dagar är det svårt att bara skriva ett kort sms då jag blandar orden eller helt enkelt glömmer bort dem och ersätter med ett helt annat ord. Jag vaknar aldrig och känner mig utvilad. Ibland är jag så trött att jag har svårt att prata, jag får ta i för att få fram ett ord. Så varför starta en blogg då? Jo, jag känner att jag vill öva på att skriva igen och kanske få min hjärna att vakna till lite. Sen vill jag liksom föra en dagbok över min trädgård. Kunna gå tillbaka och se när jag satte vad och hur det gick. Helt för min egen skull faktiskt.

Jag är på något sätt ändå tacksam för min utmattningssyndrom, även om jag har haft riktigt svårt att acceptera hur dålig jag blivit och att jag kanske aldrig blir helt återställd. Att hjärnan är påverkad, att jag måste vila efter minsta grej jag tagit mig för, att jag aldrig får känna mig pigg – det är klart att det är tufft. Jag har skämts, haft dåligt samvete och känt mig värdelös. Men å andra sidan så känns det som om jag fått ett liv. Ja, faktiskt. Vardagen är fortfarande svår men jag njuter ändå av livet på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Tänk att en solig dag ta med kaffekoppen ut i trädgården och sitta där medan min lille mops ligger vid mina fötter och biter i en trädgren. Hade någon sagt att jag skulle göra det för några år sen hade jag nog inte trott att den människan var riktigt klok.

Och nu har jag ett svar på frågan från min doktor. Ja, jag har en hobby. Min trädgård! Det är lycka det.

snö.jpg
Lagom till att jag beslutade mig för att börja blogga, och det kändes som om våren var alldeles runt hörnet, då spelade Kung Bore oss ett spratt.